Jaha efter mycket tjatt så kommer den här

Jag vakna på morgon den 4 dec med mollande värk i magen inget nytt så hade jag haft i flera veckor. 2 dagar kvar till BF och det börja bli riktigt jobbigt och tungt. Jag minns att jag ringde min mamma och beklaga mig haha. 

kl 14 Börja det göra ondare och jag ringer upp till förlossningen och pratar med en urgulliga barnmorska. Hon frågar hur långt jag har mellan värkarna och vid den tidpunkten så är det väl ca 15 min i mellan. Så hon tycker att jag gott kan stanna hemma ett tag till och vila och se till att äta något. Men att jag ska höra av mig om läget ändras.

kl 16 tycker jag att det läcker fostervatten ( känslan av att det rinner när man trycker till ) så jag ringer upp till förslossningen igen , då har även värkarna tilltagit och det är ca 5 min i mellan dom. Får prata med samma barnmorska igen som nu tycker att det är dags att komma upp på en kontroll . 

Ca 16.30 ringer jag min mamma och berättar att vi nu åker in! 

17.20 efter mycket om och men kommer vi upp till förlossningen. Barnmorskan A som jag prata med i telefonen tar i mot oss och vi får ett rum. A kommer in och sätter en CT-kurva hon undersöker också om jag är öppen något , 2 cm bara 

17.50 Kommer A tillbaka och tar med sig CT- resultatet . Jag är då lite orolig för jag har inte känt av bebisen något. A kommer tillbaka ganska snabbt och jag berättar för henne att jag inte känt av bebisen. A springer i väg

18.00 Kommer A tillbaka med förlossningsläkaren och dom försöker sätta en skalp men det går inte.

Efter detta blir allt bara kaos för mig , för in på rummet börjar det ströma in folk som bara sliter tag i sängen jag ligger på och spinger i väg. Förlossningsläkaren talar om att bebisen inte mår bra och måste ut på engång , det blir ett akut snitt.

En sköterska grepar P under armen och sliter med honom samtidigt som hon glatt säger att han ska bli pappa! I samma veva ringer P till min mamma och informerar henne om vad som ska ske.

Jag hinner knappt reagera innan vi är nere i operationsrummet och även där är det massa folk. Där får jag panik,narkossköterskan sätter en mask med syrgas över min mun och näsa ( ironsikt nog kan jag inte andas ). Jag försöker i ren panik att ta bort den , sen minns jag inget mer!

kl 18.10 togs beslutet om akut snitt , 14 min senare kl 18.24 är våran lilla Prinsessa ute.Hon föddes med syrebrist eftersom våran lilla sessa blivit stressad i magen och bajsat i fostervattnet , så hon höll på att kvävas.

Vi hamna på Neo i 17 dagar eftersom våran lilla prinsessa inte kunde hålla blodsockret uppe och gick inte riktigt upp i vikt som hon skulle.

Men nu är hon en frisk och glad bebis!