Fredagen den 13 Maj 1995 Gick min älskade farfar bort . Det är nu 15 år sen och än i dag har jag svårt att prata om honom utan att tårarna börjar rinna. Han var och är fortfarande mitt allt.. Det jag ska berätta nu är för mig rätt konstigt och skumt för jag har aldrig trott på andar och sånt men. Natten innan min farfar skulle begravas så vakna jag mitt i natten kl 03.15 av att han satt på min sängkant och titta på mig , sen säger han " Ta hand om farmor hon är ledsen nu" Sen klappa han mig på kinden som han alltid gjorde. Sen gick han. Tillsaken hör att jag alltid hade dörren stängd till mitt rum men när jag vakna på morgon stog dörren öppen. Det gick ett par år och jag och min man flytta till Sundsvall och bara ca 3 mån efter det så ligger jag i soffan och sover och vaknar exakt samma tid på natten 03.15 av att han sitter på vardagsrummsbordet och tittar på mig , han säger inget. Sen går han precis som han gjorde sist.Jag hade ett glas och en tallrik som stog på bordet. När jag vakna på morgon så var det flyttat ett par cm och där min farfar hade suttit var det tomt. För bara några veckor sen var jag i Norrköping och hälsa på min mormor och morfar. Inne i deras gästrum har dom en såndär gammal klocka som man måste dra upp med nyckel , när jag vakna på morgon så hade den stannat på exakt 03.15 jag säger till morfar att den stannat och han drar upp den igen. jag är med när han gör det så vet att den går igen. Nästa morgon när jag vaknar har den stannat igen på exakt samma tid 03.15.  men dom två gångerna såg jag honom inte.

Som sagt jag har aldrig trott på andrar och sånt. men ju mer jag tänker på det ju mer börjar jag faktiskt tro att han fortfarande finns hos mig. Dom gånger jag sätt honom har jag alltid trott att jag drömt men det där med klockan det kan jag inte förklara...

Någon mer som varit med  om samma sak , eller har någon förklaring??

Over and Out

LadyE